Då har vi alltså satt kurs på den sista anhalten på vår långa resa. Det är bara ca 22 mil mellan Papamoa och Auckland så vi tyckte vi hade tid att göra en kort avstickare för ett långt stopp i Hobbiton. Åtminstone Emma och Oliver. Och Oliver fick bara följa med för att barn under 8 gick in gratis och så att Mathias skulle ha lite enklare stund med att sysselsätta endast ett barn.

Hobbiton är Hobernas stad i Tolkiens berättelser om Härskarringen, och Peter Jackson hittade den perfekta inspelningsplatsen på en fårfarm några kilometer utanför den lilla orten Matamata på Nordön.

Enda sättet att besöka Hobbiton är via en guidad tur. Säkert för att tjäna så mycket pengar som möjligt på alla turister, men en liten bidragande orsak är att det är byggt på en fullt verksam boskapsfarm med 13 000 får och 400 nötdjur, och man får inte traska omkring hursomhelst.

Mot Hobbiton!

Tydligen hade Peter Jackson hittat platsen när de gjorde flygningar över området för att reka inspelningsplatser. Ägaren till marken hade först varit lagom intresserad och enligt sägnen fick Peter Jackson stå utanför och knacka på i 20 minuter innan ägaren till slut öppnade. Och då endast på grund av att det var halvtidspaus i rugbymatchen. Fast de måste ju ha kommit överens, eftersom det de facto blev just dessa kullar som byggdes om till Hobbiton för filmerna. Det första som fick byggas var dock en väg in till de utvalda kullarna, så att man kunde transportera byggmaterial, filmprylar och skådespelare till och från inspelningsplatsen. Till hjälp med vägbygget hade man Nya Zealands armé och som tack för hjälpen fick de medverka som krigare i de första filmerna. Dock berättas det att de var så ivriga, och jämförelsevis vältränade i stridskonst, att man efter ett par smärre blessyrer bland hjältarna fick påpeka för militärerna att de faktiskt slogs på den förlorande sidan. 😊

Efter de tre filmerna om Härskarringen revs faktiskt Hobbiton, och det var inte tänkt att bli en permanent installation. Men till filmerna i Hobbit-trilogin bestämdes att det skulle byggas upp med riktiga material, inte skumplast och gips som tidigare. Nu blev det trä och tegel och riktiga grönsaker i trädgårdarna. Faktiskt finns det så mycket trädgårdar och blommor i Hobbiton att det är nästan 100 personer inblandade i trädgårdsskötsel och underhåll av inspelningsplatsen.

Jag förundras över hur storskaligt det ändå var byggt och vilken formidabel turistmagnet Hobbiton är… det kryllade av likasinnade där, mycket asiater, och guidade turer avgick fyra eller fem gånger i timman. Man var också tvungen att boka i förväg, för många tider var redan slutsålda när vi bokade ett par dagar i förväg. Själva turen i Hobbiton tog ca 2 timmar och avslutades på värdshuset The Green Dragon, där vi bjöds på ginger beer (eller nåt motsvarande alkoholhaltigt) innan vi bussades tillbaka till startplatsen ute vid den allmänna vägen. Vi hade även tur med vädret och de utlovade skurarna uteblev och istället hade vi soligt och lagom varmt.

Runda dörrar.

Färden till Auckland därefter blev lite knöligare än vi trott då gps:en ledde oss i vad som kändes som ringleksdans – inte den rakaste vägen i alla fall. Vi kom på att det möjligen kunde bero på att vi klickat bort alternativet ”betalväg” i inställningarna, och att vi därför fick åka småvägar en lång bit istället för det som verkade vara störst och snabbast. Sen laddade telefonen ur snabbare än den orkade ladda in när vi körde och rätt som det var hade vi ingen gps längre. Som tur var kom första Auckland-skylten i nästa korsning och vi körde på det gamla hederliga sättet genom att följa vägskyltarna tills vi kom nästan ända fram och behövde detaljerad vägledning för att hitta till boendet. Vid det laget hade telefonen lyckats plocka ihop 20-30% batterikapacitet igen och orkade peka oss rätt hela vägen fram.