Det var med en viss lättnad vi lämnade tillbaka husbilen i morse. Det var inte för oss. Vi kände oss mer låsta med husbil än med vanlig bil eftersom vi inte riktigt vågade oss in överallt med det stora åbäket.

Dessutom brakade det och skramlade det nåt helt förskräckligt under färd. Hörselkåpor hade varit skönt. Och det studsade och for… Det var också en rejält använd husbil vi fick: 24 000 mil på mätaren, de förprogrammerade datumen i färddatorn började på år 2005 vid nollställning och det syntes tydliga siluetter av tidigare dekaler från ett annat uthyrningsföretag, Maui, på sidorna.

Vi hade ganska kyligt väder under veckan i husbilen och nätterna var kalla men acn/värmaren orkade inte riktigt hålla en behaglig värme. Jag personligen tycker mycket illa om att sova med iskall nästipp! Dessutom lät den som ett tröskverk och varje gång den slog igång ryckte det till i hela bilen. Tre av fyra i familjen klädde på sig fullt ställ med långärmat och långbenat. Som tur var var det riktiga täcken, och även vanliga hederliga påslakan i sängarna.

Men fördelarna är att vi sluppit packningen i en hel vecka eftersom vi kunnat packa upp och använda garderoberna. Och det har funkat bra att alltid ha maten och matlagningsmöjligheten med sig och inte behöva fundera över förvaringen av kylvaror. Sen har det varit mysigt att kunna åka iväg direkt när vi vaknade och äta frukost någon annan stans längs vägen.

Nu har vi iallafall hämta ut vårt nya åk för veckan som kommer: en Mitsubishi Outlander. Dags att utforska Tasmanien.

Det är överlag rätt smala vägar i Australien. Vägren, vad är det? Gissa tillåten hastighet här!

Skriv i kommentarsfältet (som jag hoppas fungerar även om jag måste godkänna kommentarerna först – vet inte hur jag stänger av den funktionen).