Dags att packa ihop våra prylar efter två veckors semester. Nu längtar vi faktiskt efter lite svalare väder. Även om jag AVSKYR att frysa, så har vi nordbor nog ändå en rätt lång startsträcka för att uthärda 38 graders värme och riktigt hög luftfuktighet. När det är 29 grader ute kl 07.15, så bådar det inte gott, liksom… Det ska också bli skönt att slippa i-landsproblemet med sand överallt, (inne, ute, i sängen, i öronen, i maten…) de rysligt näsvisa flugorna och det eviga kladdandet med solkräm. Blä. Dessutom har myggorna, eller mer troligt midges (pyttesmå knott) hittat mig och jag har kliande bett på stora delar av kroppen. Alla andra klarar sig….

De sista dagarna i Broome fortsätter vi att göra mest ingenting. Det är dock inte barnens starkaste gren, så givetvis blir det bad i hav och pool (vi övar simningen flitigt – det får gå som skolarbete för Oliver i stället för att öva läsning eller skrivning – idrott, helt enkelt!) och besök på lekparken. Barnen bryr sig inte om värmen på samma sätt som vi vuxna, de springer, klättrar och hoppar obehindrat, och sedan dryper svetten av dem. Vi har tagit som vana att dricka saft till måltiderna nu för tiden, för dels dricker vi redan kopiösa mängder vatten och dels är vattnet inte speciellt gott. Salta kex med extrasaltat smör som mellanmål.

En kväll bestämmer vi oss för att gå ut och ta en drink på lokal och titta på solnedgången över Cable Beach (igen). Solnedgången har vi sett många gånger vid det här laget, men drinkar är vi inte bortskämda med.

 

 

 

Sen förvånas vi över att det är så svårt att packa varje gång. Vad behöver vi på nästa ställe, vad kan vi lägga längst ner? Vad får vi med oss och vad måste lämnas kvar? Vi får lämna kvar body boarden (för stor att ta med och dessutom trasig, samt att vi nog inte kommer bada i havet mer) och Olivers kickbike som han körde sönder häromdagen. En ny kickbike måste alltså inhandlas i Perth, liksom nya solglasögon till Oliver som lyckats bli av med två par inom loppet av en vecka. Ett par försvann i vågorna när har han board-surfade, de andra fastnade i någonstans och gick mitt itu. Så kan det gå.

Sista morgonen har vi oväntat besök i lägenheten i form av en rätt stor grön groda. Den räddar vi ut genom att fånga in den i en tom glassburk och släppa ut ute. Vi törs inte fånga den med händerna. Alla djur är ju giftiga i det här landet, näst intill.

Flyget går 11.45 och flygplatsen ligger dels mitt i stan, och är dels föredömligt liten. Tre gater, ett café och en liten souvenirbutik finns där ändå.

När vi tillslut går ombord vårt plan, en Fokker 100, känner vi oss nöjda, glada och klara med Broome. Bye bye.