Det var dessvärre sjukdom som orsakade huttrandet igår. Speciellt Isabelle är just nu rätt risig. Vi har haft en bedrövlig natt med krupphosta på Isabelle och hon och jag har legat uppallade i soffan med många extrakuddar i ett försök att lindra och hitta en upprätt sovposition. Det är dessutom svinkallt inomhus för temperaturskillnaderna är mer markerade ju längre söderut vi kommer. Kanske 25 grader på dagen, men bara 10 på natten och med australiernas usla isolering så blir det kallt inne. Här har man i alla fall riktiga täcken i sängarna och det behövs.

Sängarna ja, det är ett kapitel för sig, åtminstone hur man bäddar: Överlakan och filt eller täcke. För mig för det tankarna till farmor och farfar som ofta bäddade med tjock filt och ett stelt bomullslakan men monogram som man vek ner över filten och som man alltid trasslade in sig i. Så bäddar man här på alla ställen vi har bott fast med dubbla lakan och filten emellan, som något slags fejk-påslakan. Uppe i norr kvittar det ju, för där har man inga filtar, bara tunna lakan, men här nere där man fryser annars… det är knöligt och trassligt! Längtar till riktiga PÅS-lakan! Ytterligare ett I-landsproblem.

Men hälsotillståndet hos samtliga gör att vi tar det lugnt idag. Vi gör inget speciellt. Oliver och Mathias lokaliserar en skatepark som Oliver vill åka till och testa sin nya kickbike. Jag ringer sjukvårdsrådgivningen, motsvarande 1177 och får även lära mig att det i detta land finns läkare som gör hembesök ”after hours”, och att detta ingår i den allmänna sjukförsäkringen. Därmed omfattas även vi som Svenskar, eftersom Sverige är ett av ganska få länder som har sjukvårdsavtal med Australien, vilket innebär att vi har gratis sjukvård på alla statliga sjukvårdsinrättningar.
Den minnesgode kommer också ihåg att vi ägnade några timmar i Darwin åt att skaffa ett Medcare-kort som vi kan visa upp vid behov och slippa lägga ut några pengar. Det är dock inte alla inrättningar som låter en få vård utan att betala, ibland måste även aussierna lägga ut pengar som de sedan får tillbaka dem via Medicare. För att slippa utlägg är ”bulk billing” en viktig information.

Dagen avslutas lite annorlunda när himlen mörknar av konstiga ”moln” som visar sig vara brandrök. Den kommer från en planerad bush fire lite norr om Bunbury. Askflagor singlar ner, luften luktar brandrök (undrar hur bra det är för Isabells krupphosta….) och rökmolnet fördunklar solen. Helt klart en annorlunda upplevelse.

Lördagen spenderar vi delvis på Dolphine Discovery Centre tvärs över gatan från där vi bor, på jakt efter närkontakt med vilda delfiner. Vi går sorgligt bet eftersom vi väljer bort en gruvligt dyr båttur (sjuk lilltös och halvtrist väder gör beslutet lättare), men vi får ändå se en bläckfisk som heter Lego på nära håll och den visar stolt upp sin förmåga att spruta vatten över åskådarna när det är dags för matning. Lego bor i ett akvarium på centret, kanske bör tilläggas.
Sen blir den en synnerligen gnällig promenad genom den lilla stadens centrum för att åtminstone ha sett lite av Bunbury, innan vi släpar oss hem, svettiga och varma. Det är nämligen rejält varmt frampå eftermiddagen. Vi kör AC:n för kyla på dagen och värme på natten. Isolering – vad är det?

Vi gör ett sista försök på söndag förmiddag att se några delfiner men får ge upp och vi styr kosan en kort bit åt sydväst, till den lilla staden Busselton i Margaret River-regionen.

Det är inga långa avstånd i det här området och färden från Bunbury till Busselton är bara ca 7-8 mil. Här bor vi på Broadwater Beach Resort några km väster om själva city.