Sover förvånansvärt gott och vaknar med tanken att det borde finnas en app så att jag kan blogga i telefonen… och det gör det! Den testar jag nu. Smidigt om det funkar.

Lite vemodigt att tänka att vi nu sovit sista natten i vårt eget hus, i våra egna bekväma sängar och med våra egna sköna täcken och kuddar. Oliver är spänd och nervös och vill inte åka. Men alla petar i sig av den ytterst torftiga frukosten och vi rafsar igenom de sista förberedelserna med tandborstning, handdisk och soptömning.

Isabelle fattar att vi ska åka någonstans och hämtar glatt sin egen ryggsäck och packar den full med pixiböcker och nagellack(!). Bara bra-att-ha-saker alltså. Sen tar hon Skrållan och hennes vagn, lägger med hälften av alla gosedjur samt “bitnappen” (en gammal bitring) och går ut till bilen och tycker vi ska åka NUUUU. En som är taggad i alla fall.

Vi åker förbi svägerskan med familj och lämnar nycklar och en liter mjölk som inte gick åt och alla barnen tjattrar värre än ilskna ekorrar och våra barn kan inte stå still en sekund.

Väl i bilen igen är Oliver allt lite orolig för flygresan. Mest för att behöva sitta fastspänd i flera timmar på planet, verkar det som. Jag lovar att han får spela så mycket spel och se så mycket film han vill, bara vi kommit upp i luften.

Sen spelar vi ösig musik på hög volym i bilen och då känner vi hur reseglädjen vaknar!

“Woo-ooh ta hand om vår planet! Vi är planetskötare!” 🙂 (signaturmelodin från årets “Sommarlov” i SVT)

Bara tre och en halv timme till Arlanda! Nu kör vi!

Vänliga hälsningar

Familjen som inte har klimatkompenserat för de 25 ton CO2 som vår andel av flyget orsakar.