Christchurch, 20-24/11

Vi har en lååång väntan på flygplatsen i Melbourne eftersom flyget inte gick förrän 23.45. Så tokigt! Hur kunde vi godkänna en sådan planering? Flygtiden var endast 3,5 h och när vi då landade, i princip utan att ha sovit någonting, så var klockan nästan halvsex på morgonen ….

Och vi hade inget boende att åka till så tidigt, även om vi kunde hämta bilen då… så denna första dagen har varit riktigt jobbig och seg. Alla är trötta, även om barnen sov bra på flyget. Isabelle somnade i gången OMBORD planet och vaknade inte förrän i gången när vi gick AV igen. Sen har alla suttit och slumrat på en parkeringsplats i nästan en timme också. Guuud så trötta vi är. Barnen får leka på en lekpark i botaniska trädgården, sen handlar vi proviant, sen checkar vi in. Tidig läggdags för att orka hitta på grejor i Christchurch imorgon!

Det blir inte mycket verkstad på förmiddagen på onsdagen, men efter lunch lokaliserar vi ett flygförsvarsmuseum med gratis inträde där vi lyckas spendera ett antal timmar, klättrandes i gamla flygplan från första och andra världskriget.

På torsdagen har vi engagerat oss lite mer i aktivitetsplaneringen för dagen och kommer – till slut, efter sju sorger och åtta bedrövelser och två synnerligen motsträviga barn – iväg till International Antarctic Centre, ett aktivietscenter som ligger på International Antarctic Programmes campus vid flygplatsen i Christchurch. Christchurch är en viktig port till Antarktis och många flyg utgår härifrån. Här finns massor att se och göra, allt med fokus mot Antarktis förstås. Blan.d annat kan vi titta på pingviner, vi ser en 4D-film (3D-film + rörliga stolar och extraeffekter som vattenstänk, fläktar som blåser på oss, snöflingor etc) om Antarktis och alla utom Isabelle får åka en mycket rolig och skumpig tur i ett terränggående fordon från Hägglunds (här åker vi i två omgångar, Oliver den lyckosten får åka två ggr. Isabelle var för liten, åldersgränsen var 5 år).

Sen hem för lunch och därefter en lite bättre sightseeingtur på stan. Det är svårt att få grep om stan tycker jag. Det beror säkert på att centrala Christchurch är en enda stor byggarbetsplats efter jordbävningarna som drabbade stan svårt 2010 och 2011. Jag läste någonstans att 80% av byggnaderna i stadskärnan var rivna, eller skulle rivas, eftersom de var/är så förstörda efter jordbävningarna. Och Christchurch har tydligen flest vägkoner per capita i världen just nu. 😀 Det märks.

De har byggt upp temporära shopping malls av containrar och när den stolta katedralen vid Cathedral Square blev halvt raserad i jordbävningen i februari 2011, så har man i väntan på ett slutligt beslut – riva eller återställa? – byggt en ny kyrka som kallas Cardboard Cathedral som består delvis av en stomme av cylindrar av kartong. Taket är av plats och väggarna utgörs av åtta fraktcontainrar. Kringbyggnaderna är uppiffade byggbaracker. Lite annorlunda! Hela centrum består av nya hus, trasiga hus, tomma ytor som väntar på att bebyggas och som nu tjänstgör som tillfälliga parkeringar, mycket konst på väggarna på rivningshusen och väldigt mycket vägbyggen. Verkligen annorlunda. Det är svårt att se att det bor närmare 300 000 människor här. Det märks inte.

Vi vet inte vad vi ska tycka om Christchurch egentligen, och på den fjärde dagen styr vi Toyotan mot västkusten istället. Nästa stopp blir Greymouth via Arthur’s Pass.