Vi landar tryggt och säkert i Melbourne på lördag eftermiddag och tar då flygbussen in till stan. Pris 68 AUD t.o.r för hela familjen. Det känns som en bra deal jämfört med taxi. Den här gången bor vi nämligen mitt i centrala Melbourne och flygbussen stannar 450 m från vårt boende. Men det är 450 långa, svettiga, jobbiga metrar. Vi har ju utan problem 80 kg packning att släpa på, kanske mer ändå, och solen skiner och kvicksilvret nosar återigen på 30 grader. Oliver sköter kabinväskan på hjul och Isabelle bär gosedjuren…. Resten bär jag och Mathias. Och ibland är det inte alltid vikten som är det jobbiga, utan att man inte kan gå i sin egen takt med den tunga vikten eftersom barnen går så sakta …!

Packningen ja, det blir kanske ett eget inlägg längre fram om jag får tid, men den är fördelad på två stora ryggsäckar, ca 65L, en jättestor bilstolsväska på hjul som vi använder till Isabelles vagn, Olivers kickbike, alla skor och en faslig mängd annat löst och lätt, en standard kabinväska på hjul som vi alltid checkar in, samt handbagage i form av två rätt små Haglöfs-ryggor, en dataväska, en kameraväska och en handväska. Plus åtminstone ett barn som allt som oftast behöver/vill bäras.

Boendet i Melbourne är förstklassigt, 10:e våningen i en privatägd lägenhet i Docklands, Melbourne CBD. Utsikt mot vattnet och bara hissen ner för att nå hamnpromenaden. Vi har dubbla sovrum, dubbla badrum med dusch, det ena har även badkar, det finns tvättstuga och walk-in-closet också och balkong med utsikt, samt pool och gym några våningar ner. Här kan vi inte klaga! Sen att det är rysligt opersonligt är en annan femma. Men här finns allt vi behöver.

Vi behöver proviantera, som alltid på ett nytt ställe, och letar upp närmsta Woolworths. Lagom till vi ska gå börjar det regna och åska. Tiden går och efter en stund börjar det se ut som det ska klarna. Men vi letar ändå upp fullt regnställ till samtliga, inkl gummistövlar till barnen, och tur var det, visar det sig. För när vi kommer ut öppnar sig himlen och Melbourne bjuder på ett riktigt präktigt åskoväder, komplett med blixtnedslag i skyskrapa, skyfall och översvämmade vägar. Mitt i allt detta står vi och fascineras över naturens krafter. Barnen blir skrämda vid de första åskknallarna men tycker snart det är spännande även de. Och vilka VATTENPÖLAR det blir att hoppa i…. 😊

På menyn: tacos. Det gillar alla. Synd bara att de små tacobåtarna vi köpte hade bäst-före-datum i juni och var hårda som knäckebröd.

I Melbourne finns det spårvagnar och är man inom en viss centrumgräns är den gratis. Det gillar vi förstås och på söndagen knör vi oss ombord på en vagn och åker några stationer in till city centrum. Det är ganska tomt när vi kliver på men vojne vad folk det blir efter en liten stund. Där står vi med en barnvagn mitt i gången. Populärt. Det är lika mycket folk på stan som på spårvagnen känns det som, alla är ute och rör sig på gatorna i det vackra vädret och rätt vad det är hamnar vi mitt i en demonstration av något slag. Vi snappar upp att det är någon slags marsch för fred, men vi vet inte mer än så. Det är muslimer som tågar, troligen med arabiskt ursprung, kanske syrier eller irakier. Det är verkligen proppfullt med folk stan idag och vi inser att möjligheten att får på vår barnvagn på en spårvagn är obefintlig så vi går tillbaka istället. Vi hoppas på mindre folk imorgon måndag.

Måndagen är den sista dagen i Australien och vi tar en runda till på stan för att göra slut på våra sista au-dollar och köpa lite souvernirer. Eftersom vi ska flyga till Nya Zealand ikväll blir det både utelunch (sushi! Yay!) och utemiddag (pizza på restaurang) idag. Packningen har vi fått lämna in på kontoret hos uthyrarna och de har öppet till kl 19. Flyget går inte förrän vid midnatt.

Vi tar det lugnt hela dagen och låter barnen leka loss ett antal timmar inne på en utställning om rörlig bild och dataspel vi råkar springa på vid Federations Square. Den är gratis och heter Screen Worlds. Även vi vuxna roar oss med att prova olika dataspel från tidernas begynnelse och framåt. Det finns mängder med aktiviteter här. Till exempel kan man spela in sin egen Matrix-move, alltså ett hopp i slow motion ifrån olika vinklar.

Till slut få vi ändå ge oss eftersom klockan går och vi behöver få i oss lite middag. När vi ätit middagen är klockan ca 18.30 och då är det bara att börja släpa packning till flygbussen igen. Den går 18.50 och vi missar den med 2 minuter då sonen i sista stund kommer på att han behöver gå på toa…. Trots språngmarsch in på närmsta restaurang hann vi inte och fick vänta en halvtimme på nästa buss. Tur det var vackert väder och att bussarna ändå gick rätt ofta. Och tur i oturen var det bara vi och en person till på flygbussen, vilket gjorde att busschauffören kunde släppa av oss vid Terminal 2 istället för Terminal 4 om är det ordinarie stoppet. Då kortade vi promenaden med alla väskor med några meter.

Nu säger vi bye bye Australia!