Att boka boende på nätet är ett lotteri. Hittills har vi lyckats ganska bra. Inga direkta nitlotter. Tills idag, när vi anlände Adelaide. Vi hade bokat en 4-stjärnig lägenhet genom Adelaide DressCircle Apartments, och den såg fin och bra ut, men där var en lukt…. Jag förknippade lukten med cigarettrök som drog in utifrån, men det blev aldrig bättre. Och det var helt klart värst i badrummet så kanske det var mögel det luktade… Vi var i stort behov av att tvätta kläder men när vi öppnade tvättmaskinen (en vanlig frontmatad variant för första ggn, annars har vi bara sett toppmatade tvättmaskiner här) så luktade det rejält unket däri och enligt mig var det mögel runt tätningslisten och inuti den där gummilisten. Där tvättar minsann inte vi några kläder, den saken var klar.

Ja, och sen ligger bostaden preciiiiis på inflygningsrutten till flygplatsen också. Vi kan kontrollera däckmönstret i landningshjulen om vi vill. Det känns som att de ska landa på taket… det stod det minsann inget om i informationen om boendet. Konstigt!

Vi härdade ut en natt där. Isabelle började hosta igen, Mathias hade problem med luftrören och jag hade konstant huvudvärk. På morgonen så tidig jag kunde med ringde jag till deras bokningskontor och förklarade att vi inte mådde bra av att bo där och att den efterlängtade tvättmaskinen stank mögel och unk. Vad göra?

Ja, vad göra? Hon jag talade med bad att få undersöka möjligheten att byta boende och återkomma lite senare. Det gjorde hon, och då hade hon lyckats boka in oss i DressCircles absolut STÖRSTA lägenhet som turligt nog låg bara 100 m längre uppåt gatan. Vi har ingen bil i Adelaide, och DressCircle har tydligen över 100 lägenheter runt om i hela stan. Vi var tacksamma att det fanns något annat över huvud taget, och att det dessutom låg så nära. Så nu har vi typ 100 m2 att röra oss på, fördelat på två stora sovrum med gigantiska garderober, två badrum med dusch (ett har även badkar med lejontassar), kök, matplats och soffgrupp, separat tvättstuga, kontor och TV-rum. Lägg därtill en stor takterrass och privat garage. Det här blev helt klart till det bättre!

Synd bara att vi inte har nån bil för garaget, att det inte fanns några knivar i kökslådan (utom en brödkniv, men vi har ju köpt vår egen på IKEA; bästa köpet här hittills!) och att det inte heller fanns några ugnsformar i skåpen, men nu tänker vi inte klaga mer! Det luktar inget här och tvättmaskinen är fräsch. Dagens lasagne fick tillagas i långpanna och den blev aningen tunn. Men det får vi leva med. Liksom flygplanens dån.

Här i Adelaide har vi nyttjat gratisbussarna för att förflytta oss från boendet till centrum. De är inte lika bra som i Perth, men det är ändå tacksamt att ha den möjligheten.

Har vi GJORT nåt sen sist jag skrev då? Nja. Inte mycket. Vi hade två sköna dagar till i Perth, där den ena spenderades på en liknande prova-vin-choklad-lokala-råvaror-runda som i Margaret River, och den andra i lugn och ro vid poolen (som var iiiiskall. Ingen badade.) Sen flög vi till Adelaide med morgonflyget. Ungefär så.

Jag har utan framgång letat långärmade t-shirts till Isabelle som lyckats växa ur två av fyra medhavda långärmade tröjor. Men det är visst vår-sommar-mode i butikerna nu, och ingen verkar tro att långärmat behövs de närmsta sex månaderna. Men det är knappt 20 grader här i Adelaide, och lite vind på det så är det skönt med långärmat. Borde nog se över hennes långbyxor/tights också för den delen. Hon växer, lilltösen. Det är inte mycket kläder som överlever denna resan, varken för stor eller liten. Det slits och får fläckar som inte går bort eller växes ur.

På lördag hämtar vi ut en husbil. Det blir spännande! Nu ska vi bara bestämma om första stoppet ska bli Barossa Valley (där bl.a. välkända Penfolds har sitt ursprung), eller om vi ska åka till Victor Harbour, som tydligen också är trevlig. Well, we’ll see.